Dag 6 2008-07-01

Nu är touren framme vid det största målet med årets tripp: Carnoustie. Banan som förra året stod värd för The Open. Medlemmarna anlände redan kl 08.00 efter rigorösa förberedelser. Efter uppvärmningen träffade vi på Carnousties starter som var en
mycket trevlig Skotsk herre i 70-årsåldern. Han var givetvis iklädd club-blazer och småpuffade på en cigarr. Startern gav oss lite tips inför rundan och släppte därefter iväg två smått nervösa och samtidigt imponerade tourdeltagare.

Carnoustie höll som förväntat toppklass och finishen var något i särklass. Greenerna var enorma och flaggplaceringarna ofta elaka. Här hade man banarbetare som låg på knä och klippte gräset runt vattensprinklerna och överallt putsades och fejades det för att bibehålla banans skick. En annan intressant företeelse var att det på vissa hål stod funktionärer utplacerade för att hålla koll på spelarna samt komma med tips. Tourdeltagarna fick av en sådan herre höra en ankedåt om när självaste Ben Hogan hade spelat banan. Han hade enligt hörsägen slagit sitt andra slag från samma torva som dagen innan på samma hål (om ni hängde med på den?).

Årets deltagare hade inte riktigt samma precision även om det inte var långt ifrån. Hålen var, för att använda ett norrländskt uttryck, som schuukt långa. I stort sett samtliga hål hade strategiskt utplacerade fairwaybunkrar vilka fungerade som magneter på långa och raka drivers.

Buskage och ruff var inte lika elakartade som de på Machrie, även om de med svenska mått var helt vansinniga. Som en extra krydda, ifall man skulle råkat missa bunkrarna och ruffen, slingrade sig olika Burns kring hela banan. Burn verkar vara ett utländskt ord som fritt översatt betyder ungefär: "Sjukt djupt dike med stenkanter där bollen kan fastna eller studsa löjligt långt åt fel håll".

Upplevelsen var dock fantastisk och banan visade sig från sin bästa sida.
Traditioner är till för att hållas vilket resulterade i att en av Carnousties flaggor fick sig en kram även i år. Denna gång blev det artondes istället för första.

Två nöjda tourdeltagare poserar framför klubbhuset på 18:e green. Banan infriade förväntningarna och levde upp till sitt rykte om att vara hård men rättvis. Hur svår kan en bana vara? Det är väl bara att slå lång och rakt eller......?